Boel Werner skriver

Omslag nya bilderboken

2011-09-29T00:16:00.000-07:00

Böcker på gång till nästa år!

2011-09-29T00:07:00.000-07:00

Är glad, för jag har några antagna och en som jag hyser gott hopp om.
Först är det en liten bilderbok som är färdig och kommer på Opal till våren.
"Hej då mössan!" ska den heta. En småbarnsbok.

Sen blev det så att jag skrev en lättläst ungdomsbok, därför att förlaget VILLE att jag skulle skriva nåt! Då blir man glad.
Så det blev en "parallellhistora" och en ensam flyktingkille, hans flykt genom europa där han hamnar i en vintrig, svensk småstad. Där finns en tjej som lever i spelvärlden och man får alltså följa dem i vartannat kapitel ungefär, ända till ögonblicket innan de möts. Det är ett mycket öppet slut, och jag har lite funderingar på att skapa en sida sen, där läsarna kan få diskutera vad som hände sen. Den här boken ska heta "Ensamma Isaq och spelaren Suzy". Snygg titel måste jag säga.

Sen har jag en som jag tror blir antagen, men jag väntar med att orda om den!

Just nu går jag och väntar på förlagssynpunkter och antar att jag genast måste sätta igång med ytterligare nåt nytt. Har ingen aning om vad dock. Oh om man hade en coach!

Dalarnas tidningar skrev fint och bra

2011-08-29T05:46:00.000-07:00

I samband med barnboksfestivalen i Falun.

Foto: Gunne Ramberg

Eva-Lotta Hultén skrev i Göteborgsposten

2011-05-23T03:47:00.000-07:00

"Att redan i recensioner utropa böcker till blivande klassiker tycks mig egentligen lite larvigt men ibland är det svårt att låta bli. Som med boken Kraken av Boel Werner. Jag blir ju förälskad med en gång och vill gärna se den läst av många."
Och:
"Texten i Kraken är sparsmakad men berättelsen mångbottnad. Bilderna etablerar på ett sympatiskt vis Kraken som en högst verklig figur i Boels familjs vardag men kanske är Kraken också en symbol för alla myter och sagor som vi inte längre släpper fria i våra liv på samma vis som förr. Eller kanske är Kraken en del av Boel själv: vild och fri men under ständigt tuktande av välmenande vuxna. Vackert är i alla fall att först när Kraken släppts fri och kommer till henne självmant och utan risk för att bli infångad blir den faktiskt hennes på riktigt. Och först då lär den sig också att flyga."

Eva-Lotta Hultén

Hela artikeln finns här

Skapande skola-projekt

2011-05-23T03:40:00.000-07:00

Om du funderar på att söka pengar för ett besök av mig i din skola, klipp gärna texter härifrån till din ansökan! Vill du boka mig, gå via författarcentrums hemsida, eller kontakta mig direkt på boel@boelwerner.com

För nollan till fyran (cirka):

"Holgers honung och andra bi-saker"

Ett viktigt, lärorikt och kreativt program som bygger på boken "Holgers honung och andra bi-saker", en fakta-sago-bilderbok om pojken Holger och hans bikupor som han sköter under året som går. BW kommer i biodlardräkt med näthatt, läser boken, berättar om bina samt lär barnen att rita egna enkla bin, så de kan göra bi-sagor, till exempel om ett bi som hittar en massa fina blommor, och flyger tillbaka till kupan och där, genom att skaka på stjärten, visar alla de andra bina var den goda maten finns. Eller om alla faror som ett bi kan råka ut för!

Barnen får veta hur viktiga bina är för att vi ska få mat, att de är snälla och inte sticks som getingar. De får lära sig att alla arbetsbin är flickor och att drönarna inte har någon pappa. Kanske får de smaka på lite honung också!

För ettan till sexan:

"Hitta på nya ord och nya figurer"

Detta är ett lite mer omfattande program, där vi jobbar med både text och bild. (Här kan man om man vill föra in ett tema som är aktuellt på skolan.)

Vid första tillfället läser BW en bilderbok som hon gjort, och berättar om den, främst ur bildskaparperspektiv. Visar originalbilder, visar alla skisser som ledde fram till en viss bild i en bok, så barnen verkligen förstår att det är vanliga teckningar som ligger till grund för bokillustrationer, och att man kan behöva göra om och göra om för att förverkliga sina idéer!

BW berättar även om hur olika figurer i böcker kan komma till.

BW ritar på whiteboard/blädderblock, barnen är med och styr tecknandet. Barnen sätts igång att fortsätta hitta på figurer och skapa berättelser efter besöket.

Del två i detta projekt handlar om ord och kreativitet.

BW läser en berättelse som innehåller nya ord som tillkommit under författandet. Berättar om nya ord som kommer in i språket. Vi kokar ihop nya ord genom egna kombinationer, ett nytt yrke, ett land, ett fordon, ett djur, en maträtt etc.

Barnen sätts igång att skriva en berättelse som innehåller ord som de själva hittat på, samt göra bilder till dem.

Detta projekt kan också fortsätta med en "dummyverkstad", där barnen får skapa en historia precis som på riktigt, med att teckna små skisser på "storyboards", skriva sin berättelse, samt sen föra över den till en häftad bok, som vi även sätter ett omslag på.

(Det går förstås också att boka det ena eller det andra av ovanstående besök.)

För högstadiet:

"På liv och död"

Detta besök bygger på att klassen läst boken "Junia på jakt". BW berättar om hur boken blev till, både text och bild, och tar upp en diskussion om djur, jakt, liv, död och tolerans. Att man kan tycka om varann även om man står väldigt långt ifrån varann i en viktig fråga.

Jag berättar även hur det är att leva som frilansande bokskapare.

Holgers honung och andra bi-saker

2011-05-09T03:40:00.000-07:00

kommer ut idag! Det är en fakta-sago-bilderbok som är inspirerad av att min man och även några av mina bästa vänner här i Ludvika håller bin. Och det var en fascinerande värld att titta in i!
Förlaget är Opal, boken kommer även ut i Danmark och finns nu att köpa på en bokhandel nära dig!

Dagens intelligenta fråga från skolelever

2011-03-23T04:20:00.000-07:00

var: Hur bygger du upp sina böcker?
Då stod jag och glappade en stund, innan jag kom på, att egenligen bygger jag inte upp dem alls. Böcker som byggs efter nån sorts mall kan ju aldrig vara överraskande och intressanta. Läsare idag, små som stora, är smartare än så. Nä. Jag strävar efter att böckerna ska vara organiska, självklara och oväntade.

Skolbesök

2011-03-16T07:42:00.001-07:00

Tjatar på en fjärdeklassare: Nej, det är jag som ritat bilderna i boken. Nej det ÄR ingen dator som gjort dem. OK att det jag ritar på whiteboarden inte blir exakt lika ... det är ÄNDÅ jag som ... nej datorer KAN inte teckna!
Det slutade med att han inte trodde mig.

Gjorde en youtubesnutt

2011-03-07T00:13:00.000-08:00

bara för att visa hur jag gör en ritsagoinspirerad gubbe ihop med en klass (4). Ganska högt ljud, skruva eventuellt ner lite. Här är den.

Ibland skriver jag om sånt jag inte vet nåt om

2011-03-06T10:44:00.000-08:00

och det är ju fel – det stående rådet till den som vill skriva är ju: skriv om sånt du känner till. Men folkrace. Inte fasen kände jag till nåt om det. Ändå blev det en folkracebok, "Heat–Micka kör folkrace", på LL-förlaget. Och jag lovar, det finns folk som skulle kunna svära på att jag rejsat skrotbil undomen igenom. Något som aldrig skulle fallit mig in. Jag var nästan 25 innan jag vågade ta körkort! Och att t ä v l a! Skulle inte tro det! Men folkracet passade in i en typ av tema som jag ständigt är på jakt efter: bonniga och föraktade lantisaktiviteter. Jag gillar sånt. Går i gång på det. Dessutom fanns det folkracetävlingar i grannskapet, och förardagböcker på nätet... Därför blev det en bok om jakt också, trots att jag never ever skulle jaga älg på riktigt. Inte för att det är fel, men jag är alldeles för jäkla bekväm!
Häromsistens pratade jag med en tjej om såna här teman, och frågade om hon hade nåt tips. Och det kom direkt: Skoter!
Men. Det kan väl inte finnas nåt att skriva om skoteråkning? Eller?

Många författarbesök på gång

2011-03-03T10:59:00.000-08:00

under våren. Äntligen! Och det ska bli barnlitteraturfestival i Falun i maj! Jag och Anna Bengtsson ska hålla en bilderboksworkshop. I början av maj kommer "Holgers honung" ut. Men först: den stora barnboksmässan i Bologna i slutet av mars!

Min metod

2011-03-03T10:51:00.000-08:00

Eller "metod". Jag är inte sån att jag kan tänka ut en bok, konstruera karaktärer och ett förlopp, och sen skriva. För mig handlar det om att hitta ett ämne som intresserar mig, börja skriva förutsättningslöst, se vart det bär iväg. Och så skriver jag helt försiktigt in de personer jag vill ha, utan att ha en aning om vilka de är. När jag har fått ihop ganska mycket text, då kan jag slappna av och börja fundera: Vad är det jag vill få fram? Och så redigera, flytta, skriva om, skriva till, styrka och fundera. Plötsligt ser jag min agenda. För en sån har jag alltid, även om jag försöker dölja den lagom väl.

Min bildblogg

2011-03-03T10:48:00.000-08:00

finns på www.boelwerner.com

Smakprov på kapitel ur boken jag håller på med

2011-03-03T10:41:00.000-08:00

STÅLBENS MÅNGA MISSLYCKANDEN

1. Kliv aldrig in i en främlings bil
2. Läs aldrig husannonser
3. Nippe Swinknorr
4. Och magister Ingvar
5. Kalla mig Stålben
6. Rutger, Siv-Britt och spökena
7. Ta aldrig med dig ditt finaste till skolan
8. Hur man skaffar nya kompisar
9. Killar och dasspapper
10. Rysken, tysken och Bellman
11. Kobblavel
12. En hjälte kliver på bussen
13. Bollsinne
14. Fallet med femhunkan

Skriva och rita...

2011-02-11T08:02:00.000-08:00

Det händer att folk frågar mig varför jag både skriver och illustrerar. Svaret är väl att jag "alltid" har gjort båda delarna, och efter gymnasiet gick jag först en skrivarkurs och först senare konstskola. Sen, rent praktiskt, så var det väl så att när jag hade blivit illustratör, så satt jag där en dag och hade inget jobb (nämen???). Och då tänkte jag, att jag får väl skriva nåt själv. Vilket blev författardebuten "Tvättlina och Robert Skog".
Sen är det också väldigt behagligt de dagar man kan varva. Skriva några timmar, till man är svinaktigt less på det. Och sen rita några timmar. Eller en kvart. Eller så.

Sen kan man fråga sig om det är smart att göra såhär. Just nu känns det som om uppdragsgivare har lite svårt att se vem jag är. De blir osäkra på om jag är intresserad av att illustrera på uppdrag, åt andra författare. Men det är jag! Och förresten, när jag är inne på såna frågor, så skriver jag gärna på uppdrag också. Lite begränsningar kan få igång mig!

Dags för skrivblogg!

2011-02-07T08:21:00.000-08:00

Skall hålla den andra som en bildbank för uppdragsgivare som letar illustratörer.

Det är alltid lite knepigt att säga något om sina skrivprojekt – eftersom man inte vet om man kommer att hitta förläggare känns det olustigt att orda om det som i slutänden kanske blir till intet. Men ändå. Här är en liten snutt från det som kan komma att heta "Enben och Bellman":

"Då tutade en bil. Jag hoppade till. En rostig volvokombi saktade in och stannade en halvmeter från mina tåspetsar. En dörr öppnades. En lockhårig skalle stack ut, och en röst sa:

– Åk med oss! Du är ju sjukt sen!

– Nej tack! sa jag och beredde mig på att tåga vidare.

– Vi skall gå i samma klass, sa den lockhårige killen otåligt. Farsan släpper av oss vid skolan.

– Vadå, hur vet du vilken klass jag går i?

– Var inte så misstänksam! Jag vet. Hoppa in nu!

Det är lite typiskt mig att jag gjorde som han sa. Men jag var verkligen väldigt sen. Jag klev in i baksätet på volvon, och blev omedelbart attackerad av en lurvig liten hund som slickade mig i ansiktet och viftade på svansen så det dammade om ryggstödet.

Jag gillar inte hundar överdrivet mycket. Jag har en kusin som har en galen tax. Blodtörstig. På riktigt. Man liksom ser i ögonen på den att det enda den vill är att flyga på en och hugga en i strupen. Så jag gjorde mitt bästa för att putta undan det lurviga monstret.

– Sluta! sa den lockhårige. Åt hunden tror jag.

Sen vred han skallen ett halvt varv och log mot mig.

– Hej! sa han.

– Hej! sa jag.

Killen sa inget mer men från han som körde bilen kom ett skratt som från ett bräkande får. Det var en lång man i grön overall med en keps på huvudet. Han glodde på mig med stora ögon i backspegeln. Sen bräkte han lite till. Jag rynkade på näsan. Det luktade starkt i bilen. Hund förstås. Men också en massa lukter som jag inte kände igen och inte tyckte om. Nån sorts skit? Och smörjolja? Plus en sötaktig stank som verkade komma från en bunt doftgranar som hängde från backspegeln.

– Du får ursäkta hundarna! sa mannen som körde, och jag hörde ett gläfsande bakom mig.

Jag vred snabbt på huvudet och tittade mot det stora utrymmet baktill i kombin. Bakom ett galler satt en stor hund av obekant ras. Den dräglade. Långa strängar av löddrig saliv hängde från dess käft. Förövrigt var bakdelen av bilen full med saker: En stor slägga. Något som såg ut som en överkörd cykel. Några motorsågar och så en massa avsågade ben. Människoben. Med fötter."